Amen
Betraktelse vid skolavslutning, Hjo folkhögskola i juni 2018
Som tema denna morgon har jag valt ett litet ord. Ett ord som kan passa bra vid en skolavslutning. Detta ord är på fyra bokstäver och används på många olika språk, ett ord som måste vara ett av de mest kända orden i världen. Dessutom är det gammalt, åtminstone 3000 år.
Ordet är "Amen".
Amen används framför allt som avslutning på böner. Som skolpräst vill jag idag prova att sätta ett Amen efter vårt läsår.
Det är viktigt med avslutningar. Avslutningen är en del av helheten – inte som något separat som kommer efteråt. Många kyrkliga musikverk avslutas med ett storslaget ”Amen” som är en viktig del av verket. Slutet ger en klang som lyssnaren bär med sig.
Hoppas att denna avslutningsdag kan ge en god sista klang, att vi kan sätta ett Amen efter det som varit, och att detta Amen också blir ett bra avstamp inför det som ska komma.
Något som brukar höra till avslutningar är att vi utvärderar, så som vi har gjort på folkhögskolan med hjälp av olika enkäter. Det hjälper oss också att tänka efter själva. Vad har varit bra, vad har inte varit bra?
Om vi stannar upp och minns det goda vi har fått vara med om brukar vi känna tacksamhet. Verklig tacksamhet är en av de djupaste krafterna vi har i våra liv. I vårt höghastighetssamhälle är det lätt att vi missar detta, att vi ständigt rusar vidare på jakt efter nya upplevelser och inte tar oss tid till den djupa tillfredsställelse vi får av att känna tacksamhet.
Tacksamhet gör något mer med oss. Någon har sagt: ”Tacka är att lyfta blicken från gåvan till Givaren, från det skapade till Skaparen, från verket till mästaren.” Detta kan gälla i våra medmänskliga relationer också vid en läsårsavslutning. När vi inser vad vi har fått av varandra, när vi förstår att vi har varit beroende av andras insatser för att vardagen skulle fungera, för att vi skulle komma vidare i livet, för att vi skulle ha det gott. Men tacksamheten kan låta oss lyfta blicken ännu högre, när vi anar att någon har låtit solen gå upp varje dag och givit luft i våra lungor och vilja att leva. Så blir vår tillbakablick till en bön, en tackbön, som vi kan bekräfta med ett Amen. Amen betyder: verkligen, så är det. Vi har mycket gott att se tillbaka på och tacka för. Amen.
Sen finns det också sånt som inte blev bra. Om inte förr, brukar det komma fram i utvärderingarna. Även när det gäller bristerna, felstegen i våra liv är det bra att stanna upp. Att bära med sig bördor under lång tid och ta emot nya som kommer till hela tiden är inte hälsosamt. Ibland behöver vi få lämna saker bakom, dra ett streck, säga Amen. På vissa områden räcker det att stanna upp, tänka efter, ta ett beslut om att lämna saker därhän och gå vidare. På något område kanske det krävs ett samtal med någon innan det kan bli ett helhjärtat Amen. Här finns också hjälp att få genom bönen. I bön kan vi klaga. Det finns en Gud som tål att höra allt, som är intresserad av att få reda på också allt det jobbiga vi bär på! Som vill hjälpa oss att bearbeta det svåra så att vi ska kunna säga Amen och gå vidare.
Gå vidare i livet med en ny frihet och frimodighet. En avslutning blir bäst när den inte bara handlar om tillbakablick utan fungerar som ett avstamp inför framtiden. Amen kan också betyda ”kom igen”.
Vi tar med oss kraften från att ha sett tillbaka och tackat, vi tar med oss friheten från att ha gjort upp med det jobbiga bakom oss, och vi tar sats genom att säga Amen, kom igen!
Så går vi vidare mot livet som kommer oss tillmötes med uppgifter och utmaningar som väntar. Ända tills vi åter stannar upp, vänder oss inåt, vänder oss i bön till Gud. Till vårt nästa Amen.
Har man avslutat något ordentligt, kan man gå vidare på ett gott sätt. Med lärdomar och relationer i bagaget tar man avstamp och ger sig ut mot framtiden.
Framtiden är oviss förstås. Vi vet inte vad som väntar. Vissa upplevelser får vi lämna för alltid, vissa relationer klingar av. Ordet Amen påminner oss om att allt i vår tillvaro har ett slut.
Men det finns en hoppfull hemlighet. Den formuleras finurligt alldeles i slutet av Bibeln. Man skulle förvänta sig att Bibeln slutar med ett Amen. Men det är bara nästan så. Bibelns sista mening är: ”Amen, kom, Herre Jesus!” Det finns en fortsättning efter Amen. Den fortsättningen har med Jesus att göra. För honom var inte ens döden slutet. Med Jesus finns det en fortsättning bortom allt. Det är aldrig kört. Det är nog det viktigaste som ordet Amen påminner oss om.
Amen.