Det skiftar fort
Åh, att jag kunde ta mig upp i asken
när solen sjunker bakom husen
och stiga högre gren för gren
som talgoxen
för att behålla ljuset
och låta dagens sista strålar glänsa
på det svarta bröstet
Det skiftar fort från ljus till mörker
November 2018
Högtidsstund
Jag vet en punkt vid arbetsdagens slut
eller mot slutet av en längre ledighet
då gjort är gjort
det sänker sig ett lugn
inte beroende av framgång
tillräckligt långt till nästa uppgift
en lucka ut ur tiden
att betrakta livet uppifrån
skymningens siluett läggs över gamla siluetter
himmelen mörknar
lampor tänds
precis som förr
på andra sidan bäcken
Det är en högtidsstund för själen
November 2018
do it!
2017-03-14
Hur har jag hamnat här?
Hur har jag hamnat här?
Ett antal vindlingar i tid har fört mig hit
Och många ansträngande vägar
Rädsla och försiktighet har gjort att jag är här
Några förhastade beslut
Drivkraften vidare, hoppet om något större
Andras förväntningar har lett mig
Övertygelser jag fått nånstans ifrån
Traditioner, vissa relationer
Och brist på relationer
Hur har jag hamnat här?
Mitt hjärta förde mig med slag för slag
Och all den mat jag ätit
Människors omsorgsfulla händer
Och några örfilar samt många sår
Kanhända flykt och feghet
Helt säkert synd och ondska och prestige
Hur har jag hamnat här?
Frågar jag fyrtiosex år gammal
Tänker tillbaka på de skrivbord jag har suttit vid
De mödosamma steg jag tagit
Smärtsamma fall jag fallit
Särskilda tårar som jag gråtit
Jag tänker bilder som min hjärna lagrat
Små meningslösa ljud som sitter kvar
Men också minnen omöjliga att överträffa
Stunder av lycka, kramar, sol och vatten
Armarnas minne av ett nyfött barn
Jag kan inte förstå att jag har hamnat här
I detta hus, bakom ett fönster, ett staket
Framför en spegel med ett ansikte
Med trötta ögon, pösiga ögonlock och skägg
Rynkornas karta får jag försöka dechiffrera
Räkna tillbaka trädets uppväxt utanför
Hur har jag hamnat här?
Jag är en främling, ingen bryr sig
Jag är en apa alla ser
Det här är inte hemma
En värld som skenar mot en avgrund
Resenärer utan mening, utan mål
Så vill jag inte ha det
Jag skriver, undervisar och predikar
En hes profetröst i ett brus
Hur har jag hamnat här?
Kritisk och utanför
Med ständig längtan att få vara med
Men även nöjd att vara ensam
Jag är komplex, alltmer ambivalent
Sträcker mig bakåt mot det enkla, friska
Barndomens smaker, ungdomens vår
För att begripa mer av vem jag blivit
Hur jag har hamnat här
Våren 2017
Victoria
2017-01-14
Anemone
2016-12-27
2016-12-27
Under-ifrån
Sädesärlan är tillbaka! Jag har sett
hur han vickade på den långa stjärten på staketet idag.
Långt där uppe på den gamla eken sjöng koltrasten
som alltid väcker vemod hos mig
och gamla minnen från vårar som gått.
Ringduvan som smattrande bytte träd
är också det förgångnas budbärare.
Det säregna lätet ljuder från snart 40 års avstånd
och ett svunnet barndomens paradis.
Pilfinken som badar i sanden vid min fot
gör det på samma sätt som sparven i mitt hemland.
Och för ett litet ögonblick tittar rödhaken fram
under staketet: Kristusfågeln
som av nåd sätter sig på ekens yttersta grenspets
framför mig och bjuder på några rader
av sin ljusa lovsång.
Blåmesen simmar förbi i sin vågrörelse i luften.
Återigen bygger paret bo under uterummets tak.
Snart får vi höra de tunnast möjliga stämmorna
vid fikastunder: nya små liv som kommer till vår värld.
Så hörs plötsligt björktrastens krigiska smattrande.
Det är skatan, den inkräktaren, som stör harmonin
men blir ivägjagad av den mindre fågeln.
Jag väcks ur min förundransstund i min rullstol
- alltid strax ovanför jorden -
i det dalande solskenet på Skärtorsdagen.
Jag har fått lära mig att betrakta det mesta under-ifrån.
Skärtorsdagen 2011