Förundran - förnöjsamhet - förtröstan
Betraktelse vid skolavslutning, Hjo folkhögskola i juni 2007
(Matt 6:25-29)
Vår folkhögskola brukar vara samlad till avslutning på Vindarnas udde under en ståtlig björk. I år skulle det varit för fytionionde gången, om inte regnet hindrat oss. Det är speciellt att samlas utomhus och att tala till en större grupp människor i det fria. Det är svårt att bli hörd men lätt att anknyta till omgivningen. Nu blev det tvärtom: lätt att bli hörd här i kapellet men svårare med den anknytning som jag tänkt. Nu får vi tänka oss Vätterns strand, en stor björk och änder som simmar vid stranden…
Jesus från Nasaret var en van utomhustalare. Ofta samlades stora folkskaror för att höra hans ord. Jesus var skicklig på att anknyta till naturen i sina tal. I ett av hans stora tal, Bergspredikan, talade han om himlens fåglar och liljorna på marken för att uppmana människorna att inte bekymra sig. Hade han talat idag kanske han hade pekat på: björkarna i parken. Se hur de växer. De arbetar inte, köper inte ständigt nya kläder. Ändå är de så vackert klädda. Och så skulle Jesus kanske nämnt gräsänderna som inte får studiestöd eller barnbidrag men ändå får mat till sig själva och sina många fågelungar.
Jag tror Jesus därmed ville väcka förundran. En förundran som vi ofta glömmer bort. Se på Guds skapelse och förundras över hur allt fungerar även utan att människor bekymrar sig. Förundras över hur vackert allt kan vara. Hur underbar Gud har skapat vår omgivning, hur han håller livet i sin hand. Denna förundran leder tankarna in mot själva livet. Livet i denna värld som är så värdefullt. Vårt liv, våra närmastes liv. Genom förundran blir människans och naturens värde större i våra ögon, och andra saker, som vi upplevde som stora bekymmer, krymper.
Det är lätt att avvisa Jesu ord om bekymmerslöshet och komma med invändningar. På Jesu tid kunde utebliven skörd och hungersnöd vara ett stort bekymmer, till exempel. När vi tänker på en björk, så kanske vi tänker på att björkar snarare är ett problem än något att förundras över. Många av oss lider nämligen av att andas in björkpollen. Och förresten är det inte så bekymmersfritt med änderna heller. De kan ju vara bärare av fågelinfluensan! Och så kan tankarna gå vidare till den globala uppvärmningen och andra erfarenheter av miljöförstöring. Det är förskräckligt vad människan förstört. Vilken förödelse hon ställt till med.
Vad skulle Jesus säga om det? Har hans ord i Bibeln någon aktualitet i de här frågorna?
Jag tror det. Förutom att väcka förundran för skapelsen så innehåller budskapet från Jesus en uppmuntran till förnöjsamhet och förtröstan. En förnöjsamhet vad gäller ägodelar och upplevelser. Att inte ständigt jaga efter prylar, nya kläder, andra resmål, lyxig mat och underhållning. Förnöjsamhet är att nöja sig med det man behöver på dessa områden. Att inte leva enligt devisen: ”den som har flest prylar när man dör vinner”. Förnöjsamheten, den enkla livsstilen som Jesus stod för har under olika tider i historien friskat upp och korrigerat kyrka och samhälle. Idag har denna förnöjsamhet fått en större aktualitet än någonsin. Idag, när vi kan köpa billiga varor från hela världen, när vi kan resa med flyg lika lätt och billigt som man besökte närmaste stad förr i tiden.
Förnöjsamhet är utmanande för vår själviskhet, också vår kollektiva västerländska själviskhet. Det är utmanande för oss alla att tänka att vi kan nöja oss med mindre. Att sitta under en björk på semestern i stället för en palm. Att nöja sig med närproducerade varor precis som björken och gräsanden livnär sig på det som finns i dess direkta omgivning. Förnöjsamhet i stort och smått är en motrörelse mot miljöförstöring.
Förtröstan, till sist, handlar om att det finns någon som är större än allt vad vi kan tänka eller känna. Jesus berättar om vår himmelske Far som skapat universum och allt levande och som ser till att det kommer vår och sommar också i år. Han vill oss alla väl. Vi kan lämna våra bekymmer till honom genom att be och lita på att han lyssnar. Han kan vända den mest hopplösa situation. Det har han visat när han lät Jesus uppstå från döden.
Gud vill leda vår värld genom Jesu ord i Bibeln så att det destruktiva vänds till goda gärningar. Våra bekymmer vill han ersätta med förtröstan. Och när vi fått förtröstan på att Gud vill oss gott, blir det lättare att finna förnöjsamheten och förundras över hans skapelse. Varför bekymrar du dig? Tänk på björkarna i parken, se på himlens fåglar och låt dem påminna dig om förundran, förnöjsamhet och förtröstan.
(Matt 6:25-29)
Vår folkhögskola brukar vara samlad till avslutning på Vindarnas udde under en ståtlig björk. I år skulle det varit för fytionionde gången, om inte regnet hindrat oss. Det är speciellt att samlas utomhus och att tala till en större grupp människor i det fria. Det är svårt att bli hörd men lätt att anknyta till omgivningen. Nu blev det tvärtom: lätt att bli hörd här i kapellet men svårare med den anknytning som jag tänkt. Nu får vi tänka oss Vätterns strand, en stor björk och änder som simmar vid stranden…
Jesus från Nasaret var en van utomhustalare. Ofta samlades stora folkskaror för att höra hans ord. Jesus var skicklig på att anknyta till naturen i sina tal. I ett av hans stora tal, Bergspredikan, talade han om himlens fåglar och liljorna på marken för att uppmana människorna att inte bekymra sig. Hade han talat idag kanske han hade pekat på: björkarna i parken. Se hur de växer. De arbetar inte, köper inte ständigt nya kläder. Ändå är de så vackert klädda. Och så skulle Jesus kanske nämnt gräsänderna som inte får studiestöd eller barnbidrag men ändå får mat till sig själva och sina många fågelungar.
Jag tror Jesus därmed ville väcka förundran. En förundran som vi ofta glömmer bort. Se på Guds skapelse och förundras över hur allt fungerar även utan att människor bekymrar sig. Förundras över hur vackert allt kan vara. Hur underbar Gud har skapat vår omgivning, hur han håller livet i sin hand. Denna förundran leder tankarna in mot själva livet. Livet i denna värld som är så värdefullt. Vårt liv, våra närmastes liv. Genom förundran blir människans och naturens värde större i våra ögon, och andra saker, som vi upplevde som stora bekymmer, krymper.
Det är lätt att avvisa Jesu ord om bekymmerslöshet och komma med invändningar. På Jesu tid kunde utebliven skörd och hungersnöd vara ett stort bekymmer, till exempel. När vi tänker på en björk, så kanske vi tänker på att björkar snarare är ett problem än något att förundras över. Många av oss lider nämligen av att andas in björkpollen. Och förresten är det inte så bekymmersfritt med änderna heller. De kan ju vara bärare av fågelinfluensan! Och så kan tankarna gå vidare till den globala uppvärmningen och andra erfarenheter av miljöförstöring. Det är förskräckligt vad människan förstört. Vilken förödelse hon ställt till med.
Vad skulle Jesus säga om det? Har hans ord i Bibeln någon aktualitet i de här frågorna?
Jag tror det. Förutom att väcka förundran för skapelsen så innehåller budskapet från Jesus en uppmuntran till förnöjsamhet och förtröstan. En förnöjsamhet vad gäller ägodelar och upplevelser. Att inte ständigt jaga efter prylar, nya kläder, andra resmål, lyxig mat och underhållning. Förnöjsamhet är att nöja sig med det man behöver på dessa områden. Att inte leva enligt devisen: ”den som har flest prylar när man dör vinner”. Förnöjsamheten, den enkla livsstilen som Jesus stod för har under olika tider i historien friskat upp och korrigerat kyrka och samhälle. Idag har denna förnöjsamhet fått en större aktualitet än någonsin. Idag, när vi kan köpa billiga varor från hela världen, när vi kan resa med flyg lika lätt och billigt som man besökte närmaste stad förr i tiden.
Förnöjsamhet är utmanande för vår själviskhet, också vår kollektiva västerländska själviskhet. Det är utmanande för oss alla att tänka att vi kan nöja oss med mindre. Att sitta under en björk på semestern i stället för en palm. Att nöja sig med närproducerade varor precis som björken och gräsanden livnär sig på det som finns i dess direkta omgivning. Förnöjsamhet i stort och smått är en motrörelse mot miljöförstöring.
Förtröstan, till sist, handlar om att det finns någon som är större än allt vad vi kan tänka eller känna. Jesus berättar om vår himmelske Far som skapat universum och allt levande och som ser till att det kommer vår och sommar också i år. Han vill oss alla väl. Vi kan lämna våra bekymmer till honom genom att be och lita på att han lyssnar. Han kan vända den mest hopplösa situation. Det har han visat när han lät Jesus uppstå från döden.
Gud vill leda vår värld genom Jesu ord i Bibeln så att det destruktiva vänds till goda gärningar. Våra bekymmer vill han ersätta med förtröstan. Och när vi fått förtröstan på att Gud vill oss gott, blir det lättare att finna förnöjsamheten och förundras över hans skapelse. Varför bekymrar du dig? Tänk på björkarna i parken, se på himlens fåglar och låt dem påminna dig om förundran, förnöjsamhet och förtröstan.