Betraktelse vid skolavslutning, Hjo folkhögskola i juni 2020
Hjo folkhögskolas värdegrund bygger på tre ord från Bibeln: tro, hopp och kärlek. Idag vill jag lyfta fram ordet: hopp. Hoppet är viktigt i en utbildning. Det behövs hopp inför utmaningarna och tillförsikt att nå målen. En god bildningsmiljö rustar också sina deltagare genom att stärka hoppet så att var och en ska kunna möta framtiden med tillförsikt. För: (1.) Utan hopp är det svårt att leva. Vi behöver hopp för att planera vår framtid, hopp för att satsa på våra relationer, hopp för att våga leva som sköra människor i en tuff värld. Det är hoppet om en morgondag som håller oss levande. Så länge vi mår bra tänker vi kanske inte på det. Men i en kris, när vi inte vet hur vi ska orka gå upp nästa dag, kan vi förstå att det verkligen är hoppet som behövs för att hålla oss levande. Viktor Frankl var en österrikisk jude som överlevde fyra olika koncentrationsläger under Andra världskriget. När Frankl funderade på varför vissa klarade sig under arbetslägrens fruktansvärda förhållanden och andra inte, lade han märke till att de som överlevde hade ett konkret hopp. De fångar som saknade hopp gav lättare upp livet, blev sjuka och dog. Det kan vara svårt att hoppas i vår utsatta tid. Detta år började med bränder i Australien som påminde om de förödande klimatförändringar som människan orsakat, sedan lamslog pandemin stora delar av världen och hotar vår egen vardag och våra liv. Samtidigt pågår det en gigantisk gräshoppsplåga i flera afrikanska länder och Indien som förstör skörden för miljontals människor. Vi läser om världsledare som inte tar sitt ansvar att skydda människor och som säger upp avtal om begränsad militär upprustning. I denna svåra tid: hur ska vi kunna hålla hoppet levande? Jag tror att vi behöver en god grund. För: (2.) Utan en stabil grund kan hoppet inte leva. Hopp är inte bara att tänka positivt, att ta sig i kragen. Hoppet handlar om att livet måste ha en verklig mening, ett verkligt mål. Så kan hoppet hålla oss levande. Viktor Frankl såg i koncentrationslägren att de som hade ett hopp, som inte ens döden rådde på, de hade bäst förutsättning att klara alla lidanden och överleva. Den kristna trons hopp erbjuder oss en förbindelse med Gud och ett liv med honom som är starkare än döden. Detta är inte bara en from förhoppning. Det är ett hopp som bygger på något som har hänt, Jesus har besegrat döden, ett historiskt faktum, som människor har erfarenhet av. Aposteln Petrus var en av lärjungarna till Jesus som själv såg den tomma graven efter hans uppståndelse. Han skriver senare i ett brev: Välsignad är vår herre Jesu Kristi Gud och fader. I sin stora barmhärtighet har han fött oss på nytt till ett levande hopp genom Jesu Kristi uppståndelse från de döda, till ett arv som inte kan förstöras, fläckas eller vissna och som väntar på er i himlen. (1Pet 1:3-4) Att Jesus hade uppstått gav Petrus en så stark grund att hoppas, att han fick mod att ge sig ut i världen och så småningom också kunde låta sig avrättas för sin tro. Så vittnade han om att det finns skäl att hoppas på Gud, på det som ännu inte hade kommit. Att hoppas är att tro på det som ännu är osynligt. Den kristna tron erbjuder oss ett hopp som håller oss levande, så levande att inte ens döden rår över det. Men det betyder inte att det är lätt. För: (3.) Utan kamp kan hoppet inte leva. Ett verkligt hopp är inte bara en känsla. Den som fått ett levande hopp kan inte tiga om det och vara overksam. Hoppet ger livskraft att arbeta för det goda, så att det vi hoppas på kan bli verklighet. Hoppet ger mod till förändring där andra inte ser nån möjlighet. Pandemin har lärt oss att titta på diagram över olika länder och hur kurvan över antalet drabbade vänder vid en viss punkt. Innan kurvan vänder behövs målmedvetet, uppoffrande arbete, ett arbete som sporras av hoppet. Efter vändpunkten ser man tydligt resultat av arbetet och det blir lättare att hoppas på ett gott slut. När det handlar om världshistorien så har vi vändpunkten redan bakom oss. Kurvan nådde sin topp för 2000 år sedan på en kulle utanför Jerusalem, där Jesus dog på ett kors. Han gjorde det uppoffrande jobbet, och därför kan vi hoppas på ett gott slut. Det Jesus gjorde i det stora, det kan vi verka för i det lilla. Hoppas på och arbeta för fred och försoning, hälsa, rättvisa och god miljö. Har vi fått upp ögonen för den stora vändpunkten, så ger det oss grund att hoppas på vändpunkter i det lilla, i de utmaningar och svårigheter som vi själva har. Vi lever i en utsatt tid, svårigheter fortsätter att drabba oss, men det finns ett hopp som förbinder oss med Gud. Hoppet som håller oss levande. Jag önskar att detta hopp får bära oss alla idag och vidare denna sommar och framgent i våra liv. Vi ber: Herre Gud, låt din kärlek och nåd vila över oss, ty vi hoppas på dig! Amen