Kronan & korset
Betraktelse vid adventsandakt, Hjo folkhögskola i november 2004
Ropa ut din glädje, dotter Sion, jubla, dotter Jerusalem!
Se, din konung kommer till dig.
Rättfärdig är han, seger är honom given.
I ringhet kommer han, ridande på en åsna, på en ung åsnehingst.
(Sakarja 9:9)
Advent handlar om en kung. Bibeltexterna från Gamla testamentet berättar om en stor och betydande kung som skall komma. Nya testamentet vittnar om att kungen har kommit. Han heter Jesus från Nasaret och har visat sig vara världens mäktigaste man. Vi har en symbol i folkhögskolans kapell som påminner oss om att Jesus är kung. Det är en krona som är fäst mitt på korset ovanför altaret. En kungakrona känner vi alla igen, åtminstone från sagornas och filmernas värld. Under lång tid i historien hade den krönte kungen stor makt som han både kunde använda till goda verk och missbruka till förtryck. I vår tid är kungar och drottningar endast representanter för ett land och har mestadels makt endast genom sitt kändisskap i media.
På vilket sätt var Jesus kung? Och vad finns det för mening med att sjunga om att bereda vägen för denne Herre idag?
Vi måste kasta en blick på Israels historia för att förstå detta. Kristen tro har ju en förankring i den historiska verkligheten och kan inte förstås utan den! Under nästan 1000 år innan Jesus föddes växte en förväntan fram i Israel att Gud skulle sända en stor kung som tog makten i Jerusalem. I Jerusalem låg templet på Sions berg. Därifrån skulle inte bara Israel befrias och få fred, utan kungen skulle utbreda sitt fridsrike över hela världen. Det hade Gud lovat genom sina profeter, till exempel Sakarja som skriver orden vi läste ca 500 år före Kristus. När Jesus innan Påsken år 30 rider in i Jerusalem på en åsna, då hyllas han av en stor folkmassa som en kung, och folket är fullt av förväntan inför det som Jesus skall göra i Jerusalem. Jesus låter sig hyllas, för visst är han den utlovade kungen. Men Jesus är inte en sådan kung som folket förväntar sig. Han fortsätter inte sitt intåg till tempel och palats för att låta sig firas som den store befriaren. Nej, han går till angrepp mot templet och makthavarna, vilket slutar med att han faktiskt blir krönt, men inte med en guldkrona, utan med en törnekrona.
Varför har vi ändå en guldkrona på korset? Jo, det som såg ut som ett nederlag på en avrättningsplats utanför Jerusalem visade sig leda till seger. Uppståndelsens gyllene strålglans bekräftade att Jesus var kung. Han hade större makt än vad någon människa hade kunnat hoppas på, han var till och med Herre över liv och död. Från Jerusalem har Guds rike spridit sig till alla kontinenter och ingen har kunnat hindra framfarten, trots att många mäktiga försökt.
Jesu ankomst sker i varje tid till nya människor och nya generationer. Jesus tar alltid makten på samma sätt: han segrar när han lider. Det är detta som korset och kronan påminner oss om. Gud har älskat oss så mycket att han dött för oss genom Jesus. Så har det goda på ett oförklarligt sätt segrat i denna mörka värld. Därför finns det en möjlighet till ett gott liv. Ondskan har inte sista ordet. Det går att komma över egoism och bekämpa förtryck. Det går att vända destruktiva mönster, kasta av masker och strunta i prestige. Det är inte bara möjligt, Guds godhets makt är den starkaste kraften i tillvaron. Guds rike når ända in i dödsskuggans dal.
Jesus är den mäktigaste härskaren i världen och ändå kommer han stilla och ödmjukt för att knacka på varje enskild hjärtas dörr. Det kan vi känna när hans ord berör oss. Jesus vill väcka tro och engagemang genom bibelordet. Han vill befria oss till glädje, inte förtrycka oss. Han erbjuder medborgarskap i sitt eviga rike. Han vill komma med godhet, fylla våra dagar med tröst, sanning och frid. Han vill också ha hjälp av oss att komma in i de sammanhang där vi är. Han vill stifta fred och bjuda på glädje i vår familj, bland våra vänner, i vår arbetsgemenskap. Att sjunga ”Bereden väg för Herran” är både att minnas Jesu ankomst till Jerusalem år 30 och att längta efter hans ankomst till Hjo år 2004.
Ropa ut din glädje, dotter Sion, jubla, dotter Jerusalem!
Se, din konung kommer till dig.
Rättfärdig är han, seger är honom given.
I ringhet kommer han, ridande på en åsna, på en ung åsnehingst.
(Sakarja 9:9)
Advent handlar om en kung. Bibeltexterna från Gamla testamentet berättar om en stor och betydande kung som skall komma. Nya testamentet vittnar om att kungen har kommit. Han heter Jesus från Nasaret och har visat sig vara världens mäktigaste man. Vi har en symbol i folkhögskolans kapell som påminner oss om att Jesus är kung. Det är en krona som är fäst mitt på korset ovanför altaret. En kungakrona känner vi alla igen, åtminstone från sagornas och filmernas värld. Under lång tid i historien hade den krönte kungen stor makt som han både kunde använda till goda verk och missbruka till förtryck. I vår tid är kungar och drottningar endast representanter för ett land och har mestadels makt endast genom sitt kändisskap i media.
På vilket sätt var Jesus kung? Och vad finns det för mening med att sjunga om att bereda vägen för denne Herre idag?
Vi måste kasta en blick på Israels historia för att förstå detta. Kristen tro har ju en förankring i den historiska verkligheten och kan inte förstås utan den! Under nästan 1000 år innan Jesus föddes växte en förväntan fram i Israel att Gud skulle sända en stor kung som tog makten i Jerusalem. I Jerusalem låg templet på Sions berg. Därifrån skulle inte bara Israel befrias och få fred, utan kungen skulle utbreda sitt fridsrike över hela världen. Det hade Gud lovat genom sina profeter, till exempel Sakarja som skriver orden vi läste ca 500 år före Kristus. När Jesus innan Påsken år 30 rider in i Jerusalem på en åsna, då hyllas han av en stor folkmassa som en kung, och folket är fullt av förväntan inför det som Jesus skall göra i Jerusalem. Jesus låter sig hyllas, för visst är han den utlovade kungen. Men Jesus är inte en sådan kung som folket förväntar sig. Han fortsätter inte sitt intåg till tempel och palats för att låta sig firas som den store befriaren. Nej, han går till angrepp mot templet och makthavarna, vilket slutar med att han faktiskt blir krönt, men inte med en guldkrona, utan med en törnekrona.
Varför har vi ändå en guldkrona på korset? Jo, det som såg ut som ett nederlag på en avrättningsplats utanför Jerusalem visade sig leda till seger. Uppståndelsens gyllene strålglans bekräftade att Jesus var kung. Han hade större makt än vad någon människa hade kunnat hoppas på, han var till och med Herre över liv och död. Från Jerusalem har Guds rike spridit sig till alla kontinenter och ingen har kunnat hindra framfarten, trots att många mäktiga försökt.
Jesu ankomst sker i varje tid till nya människor och nya generationer. Jesus tar alltid makten på samma sätt: han segrar när han lider. Det är detta som korset och kronan påminner oss om. Gud har älskat oss så mycket att han dött för oss genom Jesus. Så har det goda på ett oförklarligt sätt segrat i denna mörka värld. Därför finns det en möjlighet till ett gott liv. Ondskan har inte sista ordet. Det går att komma över egoism och bekämpa förtryck. Det går att vända destruktiva mönster, kasta av masker och strunta i prestige. Det är inte bara möjligt, Guds godhets makt är den starkaste kraften i tillvaron. Guds rike når ända in i dödsskuggans dal.
Jesus är den mäktigaste härskaren i världen och ändå kommer han stilla och ödmjukt för att knacka på varje enskild hjärtas dörr. Det kan vi känna när hans ord berör oss. Jesus vill väcka tro och engagemang genom bibelordet. Han vill befria oss till glädje, inte förtrycka oss. Han erbjuder medborgarskap i sitt eviga rike. Han vill komma med godhet, fylla våra dagar med tröst, sanning och frid. Han vill också ha hjälp av oss att komma in i de sammanhang där vi är. Han vill stifta fred och bjuda på glädje i vår familj, bland våra vänner, i vår arbetsgemenskap. Att sjunga ”Bereden väg för Herran” är både att minnas Jesu ankomst till Jerusalem år 30 och att längta efter hans ankomst till Hjo år 2004.