Var glad!
Betraktelse vid julavslutning, Hjo folkhögskola i december 2007
Julen är glädjens högtid. Julsångerna berättar om och inbjuder till glädje. ”Över stad och land i kväll går julens glada bud…” sjöng vi nyss. Tidigare stämde vi in i Stilla natt: ”rymden ljuder av glädjens ord” och ”nu begynner vårt jubelår”. Vi hörde psalmen ”O du saliga” sjungas där vi uppmuntrades att fröjda oss: ”fröjda dig o kristenhet”. Julsångerna, julpsalmerna är fulla av glädje och fröjd, jubel, lov & pris. Visst står glädjen i centrum vid jul. Ända sedan vi var barn har julen för de flesta av oss varit förknippad med en glädjefull förväntan. Juletiden har kretsat kring adventskalendrar, godsaker, fin stämning och julklappar. Vi kan minnas jular med förgylld atmosfär och varm högtidsgemenskap, sång och skratt. Det finns ofta goda, glada minnen förknippade med jul.
Går vi tillbaka i tiden till julens ursprung, så finner vi glädjen även där. När Jesus föds i Betlehem väcker det glädje hos dem som får reda på det, hos dem som kommer i kontakt med händelsen. Redan när Maria får reda på att hon skall föda Jesus, utbrister hon: ”Min själ prisar Herrens storhet, min ande jublar över Gud, min frälsare”. Och ängeln säger till herdarna: ”Jag bär bud till er om en stor glädje, en glädje för hela folket”. Om stjärntydarna står det: ”När de såg stjärnan fylldes de av stor glädje”.
Julens stora glädje – tänk om den hade varit så, tydlig och överväldigande för oss idag som för stjärntydarna och herdarna! Tänk om den hade varit så enkel som när vi var barn! Ju mer medvetna vi blir om glädjen, desto mer försöker vi fånga den. Vi försöker bemästra den, kontrollera glädjen. Och det finns folk, föreläsare och författare, som gärna erbjuder svar på detta mänskliga behov. Du kan fånga glädjen, du kan välja glädje i ditt liv, det är du som är din egen lyckas smed, säger man. Men varje mänsklig metod som handlar om att bemästra glädjen eller att hitta lyckan i sig själv riskerar att leda till en ytlig lycka, en konstlad glädje.
Så är det också med julens glädje. Julens baksida är just att man skall vara glad. Ja, redan i november skall man börja bli glad och nynna på ”Jingle Bells”. Sedan skall lyckan växa för varje nytt ljus som tänds i adventsljusstaken, glädjens crescendo skall tillta för varje gång man hör ”O helga natt” i någon högtalare, och för varje julklapp man köper, för att kulminera i ett fortissimo på julafton, ett lyckorus som förhoppningsvis varar ända över nyår.
Självklart fungerar det inte så. Den vackra sången som skulle förstärka julglädjen, blir käck, trist och till slut förhatlig när vi hör den för många gånger. Vi kan föräta oss på julens godsaker både bokstavligt och i överförd bemärkelse. Glädje är en ömtålig färskvara som är svår att producera själv. Glädje är snarare en biprodukt. Det är en reaktion på något annat. Glädje kan komma av att vi får bevis på att någon bryr sig om oss, älskar oss. Glädje kan komma av att vi får en stor gåva av någon eller ger bort något värdefullt. Glädje är att bli fri från något som tynger. Vi kan också känna glädje över att nå resultat eller upptäcka något. Glädje handlar om längtan och uppfyllelse i smått och stort. Glädje går inte att tvinga fram. Vi har störst chans att få lycka om vi slutar jaga den. Den kommer till oss.
”Jag bär bud till er om en stor glädje, en glädje för hela folket. I dag har en frälsare fötts åt er i Davids stad, han är Messias, Herren.” Så säger ängeln till herdarna. I dessa ord finns allt som behövs. Någon som bryr sig om folket som är förtryckt av Romarrikets grymma ockupanter. Någon som lovar befrielse. Någon som visar sin kärlek genom en stor gåva. Och allt är som en enda stor överraskning, en överraskning att själv få upptäcka: ”Och detta är tecknet för er: ni skall finna ett nyfött barn som är lindat och ligger i en krubba." Ängeln förkunnar inte en metod, en lyckolära. Ängeln berättar det glada budskapet om Jesus.
”Var glad” skall vi sjunga alldeles snart. Det är inget prestationskrav om att vara glad. Det är en uppmuntran! Uppmuntran att upptäcka en glädjekälla utanför oss själva: ”Kristus är född i Betlehems stad.” Någon bryr sig om oss. Någon älskar oss så mycket att vi får den största gåvan man kan ge: sitt eget barn. ”Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son…” Detta får vi själva upptäcka, bakom de många tecknen: ljusen, stjärnan i granen, julklapparna, maten, gemenskapen och sångerna. Låt tecknen påminna oss om barnet i krubban. Det finns en enkel och sann grund till glädje. Kanske inte en överväldigande, plötslig lycka, men ett litet frö, en kärna som kan finnas mitt i all annan glädje, ja, som all julens glädje har sitt ursprung i och hämtar ny glädje ur. ”Var glad, var glad! Kristus är född i Betlehems stad.”
Julen är glädjens högtid. Julsångerna berättar om och inbjuder till glädje. ”Över stad och land i kväll går julens glada bud…” sjöng vi nyss. Tidigare stämde vi in i Stilla natt: ”rymden ljuder av glädjens ord” och ”nu begynner vårt jubelår”. Vi hörde psalmen ”O du saliga” sjungas där vi uppmuntrades att fröjda oss: ”fröjda dig o kristenhet”. Julsångerna, julpsalmerna är fulla av glädje och fröjd, jubel, lov & pris. Visst står glädjen i centrum vid jul. Ända sedan vi var barn har julen för de flesta av oss varit förknippad med en glädjefull förväntan. Juletiden har kretsat kring adventskalendrar, godsaker, fin stämning och julklappar. Vi kan minnas jular med förgylld atmosfär och varm högtidsgemenskap, sång och skratt. Det finns ofta goda, glada minnen förknippade med jul.
Går vi tillbaka i tiden till julens ursprung, så finner vi glädjen även där. När Jesus föds i Betlehem väcker det glädje hos dem som får reda på det, hos dem som kommer i kontakt med händelsen. Redan när Maria får reda på att hon skall föda Jesus, utbrister hon: ”Min själ prisar Herrens storhet, min ande jublar över Gud, min frälsare”. Och ängeln säger till herdarna: ”Jag bär bud till er om en stor glädje, en glädje för hela folket”. Om stjärntydarna står det: ”När de såg stjärnan fylldes de av stor glädje”.
Julens stora glädje – tänk om den hade varit så, tydlig och överväldigande för oss idag som för stjärntydarna och herdarna! Tänk om den hade varit så enkel som när vi var barn! Ju mer medvetna vi blir om glädjen, desto mer försöker vi fånga den. Vi försöker bemästra den, kontrollera glädjen. Och det finns folk, föreläsare och författare, som gärna erbjuder svar på detta mänskliga behov. Du kan fånga glädjen, du kan välja glädje i ditt liv, det är du som är din egen lyckas smed, säger man. Men varje mänsklig metod som handlar om att bemästra glädjen eller att hitta lyckan i sig själv riskerar att leda till en ytlig lycka, en konstlad glädje.
Så är det också med julens glädje. Julens baksida är just att man skall vara glad. Ja, redan i november skall man börja bli glad och nynna på ”Jingle Bells”. Sedan skall lyckan växa för varje nytt ljus som tänds i adventsljusstaken, glädjens crescendo skall tillta för varje gång man hör ”O helga natt” i någon högtalare, och för varje julklapp man köper, för att kulminera i ett fortissimo på julafton, ett lyckorus som förhoppningsvis varar ända över nyår.
Självklart fungerar det inte så. Den vackra sången som skulle förstärka julglädjen, blir käck, trist och till slut förhatlig när vi hör den för många gånger. Vi kan föräta oss på julens godsaker både bokstavligt och i överförd bemärkelse. Glädje är en ömtålig färskvara som är svår att producera själv. Glädje är snarare en biprodukt. Det är en reaktion på något annat. Glädje kan komma av att vi får bevis på att någon bryr sig om oss, älskar oss. Glädje kan komma av att vi får en stor gåva av någon eller ger bort något värdefullt. Glädje är att bli fri från något som tynger. Vi kan också känna glädje över att nå resultat eller upptäcka något. Glädje handlar om längtan och uppfyllelse i smått och stort. Glädje går inte att tvinga fram. Vi har störst chans att få lycka om vi slutar jaga den. Den kommer till oss.
”Jag bär bud till er om en stor glädje, en glädje för hela folket. I dag har en frälsare fötts åt er i Davids stad, han är Messias, Herren.” Så säger ängeln till herdarna. I dessa ord finns allt som behövs. Någon som bryr sig om folket som är förtryckt av Romarrikets grymma ockupanter. Någon som lovar befrielse. Någon som visar sin kärlek genom en stor gåva. Och allt är som en enda stor överraskning, en överraskning att själv få upptäcka: ”Och detta är tecknet för er: ni skall finna ett nyfött barn som är lindat och ligger i en krubba." Ängeln förkunnar inte en metod, en lyckolära. Ängeln berättar det glada budskapet om Jesus.
”Var glad” skall vi sjunga alldeles snart. Det är inget prestationskrav om att vara glad. Det är en uppmuntran! Uppmuntran att upptäcka en glädjekälla utanför oss själva: ”Kristus är född i Betlehems stad.” Någon bryr sig om oss. Någon älskar oss så mycket att vi får den största gåvan man kan ge: sitt eget barn. ”Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son…” Detta får vi själva upptäcka, bakom de många tecknen: ljusen, stjärnan i granen, julklapparna, maten, gemenskapen och sångerna. Låt tecknen påminna oss om barnet i krubban. Det finns en enkel och sann grund till glädje. Kanske inte en överväldigande, plötslig lycka, men ett litet frö, en kärna som kan finnas mitt i all annan glädje, ja, som all julens glädje har sitt ursprung i och hämtar ny glädje ur. ”Var glad, var glad! Kristus är född i Betlehems stad.”