Betraktelse vid julavslutning, Hjo folkhögskola i december 2016 Det finns så många sätt att tala om julen. I dessa dagar frågar vi varandra: Hur ska du fira jul? Och vi tänker efter vad julen betyder för oss. Vi hör också den ursprungliga julberättelsen tolkas på olika sätt: i sånger, julkrubbor och julspex... Vi kanske inte har tänkt på det men: det berättas också på flera sätt om julens ursprung i Bibeln. Vi har hört Julevangeliet läsas så som Lukas har skrivit ner den. Han har forskat likt en historiker om vad som hände i Betlehem när Jesus föddes. Han berättar levande om händelseförloppet med herdarna, änglarna, Jesus och hans föräldrar. Johannes är en annan av de fyra evangelisterna som skriver om Jesus. Johannes vandrade själv med Jesus under hans verksamhet. Han berättar långt efter Lukas, han har hunnit bli gammal, och man märker att har han funderat mycket på innebörden i allt det märkliga och underbara som hände. Det som Lukas berättar om förklaras djupsinnigt hos Johannes. Så också med Jesus födelse. Johannes mest kända sammanfattning, som också kallas för lilla Bibeln börjar så här: Så älskade Gud världen att han gav den sin ende Son... (Joh 3:16a) Johannes hade säkert mött frågan: varför? Folk frågade sig då som nu vad denna märkliga födelse skulle betyda. Johannes svarar: Genom detta barns födelse visar Gud sin kärlek. Så älskade Gud världen att han gav den sin ende Son... Det korta svaret på varför Jesus föds är alltså: kärlek. Det är ett vackert svar men kan vara svårt att förstå, för vi använder ordet kärlek på så många olika sätt. Och vi använder det ofta. Vad vore skönlitteratur, poesi, måleri och musik utan kärlek? Somligt är vackert och sant, annat kan vi tycka är för romantiskt eller falskt. Ja, ordet kärlek kan missbrukas på många sätt. Och det kan gå inflation i det. Säger vi det för ofta, bleknar det. Så kan det bli med talet om Guds kärlek också. Kyrkan blir ännu ett sammanhang där vi hör om kärlek. Det pratas om kärlek och det sjungs om kärlek, men det gör det i tevereklamen om hamburgare också, och vi har slutat lyssna, vi ha slutat bry oss om ordens innebörd: ”Så älskade Gud världen att han gav den sin ende Son... ” Kan Guds kärlek fortfarande väcka intresse? Beröra dig och mig denna jul? Inte som något du borde känna, utan som något att upptäcka betydelsen av. Låt oss gräva lite djupare, låt oss ge Johannes en chans att förklara närmare! På svenska har vi endast ett riktigt ord för kärlek. När Johannes skriver på gammal grekiska har han åtminstone tre olika ord att välja mellan: Han väljer inte ordet för syskonkärlek och vänskap. Det är för svagt för att beskriva Guds kärlek till oss. Han väljer inte ordet för romantisk kärlek eller attraktion. Att Jesus kommer till världen får inte uppfattas som en flyktig romans, en ytlig kärlekshistoria. Det ord som han väljer kan vi översätta med självutgivande, förutsättningslös kärlek. Det är svårt för oss att förstå en sådan kärlek. Vår kärlek är oftast lite egoistisk. När vi säger att vi älskar något betyder det många gånger att vi vill ha det. Jag älskar den efterrätten, eller jag älskar de skorna. Kärleken som gillar saker och som vill ha. Så kan vår kärlek vara mot medmänniskor också. Vilja äga, vilja ha tillbaka. Det är inte den kärleken som Gud visar, utan en tvärtomkärlek som ger, utan att kräva något tillbaka, utan baktankar eller egennytta. Det närmaste vi kan komma är kanske den kärlek vi kan se hos en mamma eller pappa som vill ge allt för sitt barn, en förälder som är beredd att offra tid och kraft för den andras skull. Långsiktigt. Sådan är Gud, fast mycket mer, för han är alltigenom god, hans kärlek kan inte förändras eller ta slut. Det är det som Johannes uttrycker: Så älskade Gud världen! Det betyder också att Guds kärlek inte bara är en känsla. Det är en kärlek i handling. Guds kärlek uttrycks genom att han ger. Och han ger inte vad som helst. Han ger det värdefullaste han har: sin älskade son. Många föräldrar kan vittna om att man hellre skulle offra sitt eget liv än sitt barns. Gud älskar oss människor mer än sin egen existens - det är ofattbart! Så älskade Gud världen att han gav den sin ende Son... När man ger en gåva släpper man kontrollen. Man kan inte tvinga en gåva på någon för då upphör den att vara en gåva. Gud visar en osjälvisk kärlek som ger och som tar risken att bli avvisad. Guds kärlek är inte smicker, inte en falsk förespegling för att fånga oss. Guds kärlek går så långt att Jesus inte bara föds som ett värnlöst barn, utan fortsätter under sitt liv att lida för dem han älskar, ända in i döden. Så älskade Gud världen att han gav den sin ende Son...
Julen är snart här och vi ger också varandra gåvor i form av julklappar. Vi kan låta julklapparna som vi får och som vi ger påminna oss om att vi har fått den största gåvan av alla, Guds ende son. Och när vi påminner oss om Guds kärleksgåva så kan det inspirera oss att ge den sortens kärlek vidare, med våra julklappar och bortom alla julklappar. Gud vill påverka oss så att vi ger hans gudomliga kärlek vidare mer och mer. Och det gäller oss alla: ”så älskade Gud världen” skriver Johannes. Där ingår du och jag! Gud älskar inte bara vissa, Guds gåva är inte en utmärkelse för bra prestationer, Gud ger inte belöning till några favoriter. Gud älskar alla förutsättningslöst. Johannes var helt tagen av denna kärlek. Han tog till sig kärleken så personligt att han kallade sig: ”den lärjunge som Jesus älskade”. Sedan skriver han om Guds kärlek om och om igen, som i sitt första brev, orden som får sammanfatta också det jag har försökt säga. Det går nog inte att sammanfatta det bättre: Mina kära, låt oss älska varandra, ty kärleken kommer från Gud, och den som älskar är född av Gud och känner Gud. ... Så uppenbarades Guds kärlek hos oss: han sände sin ende son till världen för att vi skulle få liv genom honom. Mina kära, om Gud har älskat oss så, måste också vi älska varandra. (1Joh 4:7...11) Amen.