Vi är välkomna!
Betraktelse vid skolupptakt, Hjo folkhögskola i augusti 2004
Välkommen till kapellet – har jag lärt mig att inte säga. ”Välkommen” kan man säga i sitt eget hem eller på en plats man förfogar över. Men en kyrka eller ett kapell tillhör egentligen inte oss, det är Guds hus. Därför säger jag i stället: jag vet att vi, var och en, är välkomna i kapellet.
Att vi har ett kapell på vår folkhögskola är speciellt. Det är en synlig skillnad jämfört med de flesta folkhögskolor eller arbetsplatser i vårt land. Till denna byggnad hör förstås det speciella som sker här: gemensamma andakter, gudstjänster och andra högtider men också enskilda personers andakt, när någon kommer och tänder ett ljus eller ber…
Man kan säga att på Hjo folkhögskola erbjuds något mer: Här erbjuds inte bara god mat i matsalen, utan också nyttig mat för själen i kapellet. Här erbjuds inte bara kunskap för livet och behörighet för högre studier & arbete, utan också lärdom för det goda livet, det rätta livet med behörighet till det eviga livet. Här erbjuds inte bara möten med många olika människor, utan också med Gud själv, vår Skapare och Livgivare. Dessutom ges en motvikt till mycket av det som är svårt i vardagen genom erbjudandet av försoning, vila & tröst i en hård och stressig tid.
Det är Gud själv som vill ge oss allt detta i sitt hus. Han väntar på oss, tar emot oss och vill ge oss mycket gott. Att det verkligen är så har Jesus berättat om. I liknelsen om den förlorade sonen visar Jesus att Fadern väntat på sin son, för redan på långt håll får han syn på sin återvändande son, och ”han fylldes av medlidande och sprang emot honom och omfamnade och kysste honom” (Lukas 15:20). Sedan ordnar Fadern en stor fest. Till den festen bjuder han även in den äldre brodern som är missunnsam och tjurig. Båda är välkomna. Sådan är alltså Gud. Han längtar efter att få vara tillsammans med varje enskild människa, som han ju själv har skapat – precis som en god förälder längtar efter att få vara tillsammans med sina barn. Gud väntar tålmodigt och kommer inte med några förebråelser om vi varit långt borta, utan tar emot oss med öppen famn och glädje, närhelst vi kommer!
Så är kyrkorna på jorden Guds öppna famn mot människor. Så är också kapellet på vår folkhögskola Guds välkomnande famn mot oss.
Välkommen till kapellet – har jag lärt mig att inte säga. ”Välkommen” kan man säga i sitt eget hem eller på en plats man förfogar över. Men en kyrka eller ett kapell tillhör egentligen inte oss, det är Guds hus. Därför säger jag i stället: jag vet att vi, var och en, är välkomna i kapellet.
Att vi har ett kapell på vår folkhögskola är speciellt. Det är en synlig skillnad jämfört med de flesta folkhögskolor eller arbetsplatser i vårt land. Till denna byggnad hör förstås det speciella som sker här: gemensamma andakter, gudstjänster och andra högtider men också enskilda personers andakt, när någon kommer och tänder ett ljus eller ber…
Man kan säga att på Hjo folkhögskola erbjuds något mer: Här erbjuds inte bara god mat i matsalen, utan också nyttig mat för själen i kapellet. Här erbjuds inte bara kunskap för livet och behörighet för högre studier & arbete, utan också lärdom för det goda livet, det rätta livet med behörighet till det eviga livet. Här erbjuds inte bara möten med många olika människor, utan också med Gud själv, vår Skapare och Livgivare. Dessutom ges en motvikt till mycket av det som är svårt i vardagen genom erbjudandet av försoning, vila & tröst i en hård och stressig tid.
Det är Gud själv som vill ge oss allt detta i sitt hus. Han väntar på oss, tar emot oss och vill ge oss mycket gott. Att det verkligen är så har Jesus berättat om. I liknelsen om den förlorade sonen visar Jesus att Fadern väntat på sin son, för redan på långt håll får han syn på sin återvändande son, och ”han fylldes av medlidande och sprang emot honom och omfamnade och kysste honom” (Lukas 15:20). Sedan ordnar Fadern en stor fest. Till den festen bjuder han även in den äldre brodern som är missunnsam och tjurig. Båda är välkomna. Sådan är alltså Gud. Han längtar efter att få vara tillsammans med varje enskild människa, som han ju själv har skapat – precis som en god förälder längtar efter att få vara tillsammans med sina barn. Gud väntar tålmodigt och kommer inte med några förebråelser om vi varit långt borta, utan tar emot oss med öppen famn och glädje, närhelst vi kommer!
Så är kyrkorna på jorden Guds öppna famn mot människor. Så är också kapellet på vår folkhögskola Guds välkomnande famn mot oss.